Tjo!

Efter en mycket, mycket seg vecka kom vi slutligen fram till fredagen som skulle innehålla det omtalade vattenkriget som brukar sluta med inälvskrig. Det äckligaste i år var dock bara lite blodvatten. Maia, Jenny och Emelie hade hela dagen haft hjärtklappning över detta, eftersom det alltid är vitklädda mot grönklädda. Då måste även tilläggas att den gröna sidan endast innehåller riktiga män vars biceps stora som bowlingsklot står uppåt, och inte nedåt som hos oss kvinnor. Egentligen hade vi inte tid med vattenkrig, men åldern inom oss sjönk, och där stod vi tillslut med hinkar i våra händer. Sigge Badboll var i alla fall gladast på hela SS. Eftersom han är grön hade han hela dagen planlagt att kasta vatten på kvinnornas bröst och göra den vita tröjan genomskinlig. Stilrent! Jag började lycklig i kriget, men kom ack så förtvivlad därifrån efter han fick tag i mig. Idag har jag bestående men med en fingeravtryck av honom på min arm, gjort av ett blåmärke.

Så har ännu en helg passerat, och likt som så många andra innehöll även denna helg en smula alkohol. Men det var inte vilken lördag som helst, nej. Det var avslutningsfest för hela SS. Dagen började med att åka buss genom planeten Pluto för att få en liten inblick över isländsk natur. Där ute fanns inte bara plan mark täckt av stenar. En och annan gejser steg i sky, och vattenfallet i Gullfoss var sagolikt. Kvällen var innehållsrik men klarade sig utan skandaler. Istället nalkades styrdans till ett countryband. Behöver jag tillägga att det bjöds på lamm till middag?

Snart är det som sagt hemresa, och det känns inte annat än bra. Nu är vi klara här, och redo för nya äventyr. Nu känner man sig totalt odödlig, och det kanske inte är mer än sant? När man är immun mot 82 gradigt vatten, frätande såpa i ansiktet och vistas i rum med inget syre klarar man även att slåss mot en björn. Skulle man kunna säga att vi blivit immun mot att använda smink också? Den kvinna som man förhoppningsvis blev född till har sakta tynats ut, och mannen har tagit vid. Musklerna har blivit större, och jag har till och med börjat urinera som en man. På linan då man inte kan gå på toaletten har jag lärt mig att stå och pissa! (... är det en sådan här gång jag måst säga att jag skojar, eller står det givet att folk ska förstå det?)

Godmorgon och godnatt, Selfoss.

Äntligen så känner jag igen mig själv. Det här om att jag inte lever rövare på natten har drastiskt ändrast. Här om natten så drömde jag intensivt att jag klämde njurarna från fettet, men likt som i verkligheten då all kraft från händerna försvunnit så gick det inte, hur mycket jag än kämpade. Inte konstigt det inte gick klämma dem denna natt, då jag trodde att täcket var fettet. Vaknade med en sådan smärta i händerna, men förstod absolut inte varför. På dagen minns jag. Speciellt den avskyvärda frustrationen då jag slet och slet - förgäves. Därefter gick jag hem för att se om jag slitit sönder täcket. Men ack så helt det fortfarande var!

I alla fall så finns det alldeles för mycket tid på dagarna här i staden gjord av storm och för tillfället snö. Dagarna härdas ut genom att lyssna på Ipoden som varit en mycket god vän, men också ovän. Sällan har man varit så less att lyssna på musik, och sällan har hörlurarna fungerat så dåligt. Jag vill verkligen inte öppna upp för att bevittna hur mycket blod, fett och ull som finns där i. Men en sak är säker, och det är att detta innehåll sätter stopp för musiken att komma ut till mina öron. Enda anledningen till varför jag egentligen lyssnar på musik nu är för att släta över mitt problem jag lider av. Om det är ett problem är i och för sig en tolkningsfråga. Vissa skulle kunna kalla det schitzofreni. Jag väljer dock att kalla det "terapi för själen". Det fungerar utmärkt att tala med sig själv när hörlurarna sitter inpluggade. Då tror bara folk att du mimar till en sång, och du får inga konstiga blickar eller dåliga erbjudanden till dårhus. 90% av tiden jag rör på läpparna på dagarna är då jag för en konversation med mig själv. Jo, pappa. Allt ont ärvs verkligen.

Snart är i alla fall denna tid över, och jag vet inte om man ska skratta eller gråta. På något konstigt sätt trivs man ypperligt, trots att man vissa stunder velat ta fram sågen för att göra bestående men i handlederna. Något jag upptäckt är att man måste göra allt elände till något bra. Annars fungerar det inte att vakna upp på mornarna. Jobbet blir trevligare för var dag då arbetskamraterna skiner upp. Får dock ont i magen av att se polacken jag drömt om så hade vansinnigt snygg överkropp.. ni vet den pinsamma känslan man kan få att den andre vet vad du drömt? För att hoppa från ena samtalsämnet till det andra, så vill jag delge några smeknamn vi använder då dessa personers namn står oklart. Varsågod.

* En gånger en.
* Crazy frog.
* Snoken.
* Kråkan.
* Vårtan.
* Big lip.
* Hagamannen.
* Glasögonormen.
* Sårnäsan.

* Kraftkarln.
* Plåtniklas.
* Sneöga.
* Jultomten.
* Johanssons-flinet.
* Storslaktarn.
* Zebran.
* Seriefiguren.
* Fräschfarsan.
* Butthead.

* Maskinen.
* Caveman.
.. och till sist självaste bossen:
* Salle storballe.

Alltså.. jahaaaa...

... så inleder vi med en mycket omtumlade fråga som bara vissa personer i denna värld kan besvara. Vilka är dessa då? Jo, antingen de perversa som avgudar att sniffa på andras trosor, eller de som bara gillar att göra goda gärningar. Ska man ta det som en komplimang när någon stulit dina trosor från tvättstugan, eller ska man bli lika upprörd som jag blev i morse då jag upptäckte sinnesdådet? I går kände jag en slags förvirring då någon valt att stoppa min smutsvätt i tvättmaskinen. Men så ändrade jag mig då jag bara trodde någon ville göra en god gärning. Imorse ändrades min åsikt avsevärt då jag insåg att minst 4 par trosor var borta. Mina bästa, för att göra saken värre. Är det någon gång man är frustrerad är det ju nu! Det blir att låtsas jobba som försäljare för att knacka dörr.

Annars har vi det som vanligt bra här borta, och vi blir bara mer och mer - inte tjurskalliga, men fårskalliga. (oj, det fanns visst kvar ett par skämt...) Ingenting verkar stoppa ligan här i Selfoss, inte ens en stukad fot, eller ännu bättre - bruten näsa. Ja, ni hörde rätt. Emelie har brutit näsan. Hur det gick till? Ingen som vet. Men genom painkillers klarar hon av vardagen någorlunda. Det är en sådan sjuk händelse kan bara finnas på film. Och i Selfoss en lördagkväll.

Jag förstår om ni undrar varför jag inte skrivit om några nattbravader än så länge. Ni som känner mig vet ju att jag brukar leva rövare om nätterna, men det har varit riktigt lungt i vår stuga. Det enda som händer på nätterna är att jag pratar i sömn på engelska, och drömmer om denna förbanande "Korvrings-korp". En svart korp stor som ett hus ska med inga rättigheter äta upp min korvring som jag satt på pakethållaren. Vad betyder en sådan mardröm?

Don't stop me, don't stop me.

Vad är det jag snackar om? Klart som korvspad att jag klarar av att var här, och kommer klara av det framöver också. Jag är en renhårig Burträskare, och det syns inte bara under fötterna. Nej, inom mig gror en stor flod av någon slags lycka. En flod som ibland används som toalett dock. Det är faktiskt roligt att vara här trots att psyket frestas till max. Allting är som en enda stor prövning. Det går bara inte att vakna upp med en dålig inställning, ställa sig framför spegeln och tänka; "ojoj, mina ögon är så svällda att jag inte kommer hitta till jobbet", eller "fyfan, min kropp värker så mycket att jag kommer bli handikappad". Inställningen är då alltså "Robot". Man kan mer eller mindre klassas som maskin i stövlar.

Dock börjar det vara rätt tråkigt att uppdatera livet härifrån, eftersom var dag är den andra lik. Fårskämten börjar vara uttjatade och jag kan inte fantisera ihop vad som helst trots all evighet av tid på dagarna. Men jag kan i alla fall säga att vi i våra själar inte är några riktiga slaktare. Vi trodde som sagt att våra samveten blivit svarta och avtrubbade, men idag bevisades rena motsatsen. Första känslan kom dock för några veckor sedan då ett slags obehag skapades på lunchen. Utanför matsalen står en lastbil parkerad. Fylld med levande får som inte annat än väntade på sista anhalten i livet. Till råga på allt var det lamm till lunch. Dagens händelse satte skräck i alla tjejer, medan männen - de riktiga mördarna - skrattade. Ur en tacka tar Nacy ut något som kom att bli vår största mardröm. Han håller upp ett lamm som inte ens var fött. En blöt, alldeles hårig lammunge på några dm hade mött sitt öde. I en soptunna. Det berömda lätet "ååååhåååååå" kom från alla tjejer, och Jenny samt Emelie klämde fram en tår. I våra hjärtan satt en kniv fast, och det kändes plötsligt vemodigt att fortsätta skära fettet från fåren. Alla insåg då hur glada vi är att vi inte står längre fram på linan där man får bevittna den bittra sanningen med detta SS slaughterhouse.

Imorgon är det redan torsdag, och veckorna går så fort fram att håret snart faller av och rynkorna kommer fram. Det dröjer inte länge innan jag är på hemmaplan igen - redo att baka ett pepparkakshus! God natt mina vänner.

... fast stendöd.

Att konstant vara smutsig här är ett faktum. Jag och mina bakteriefobier är jämt i luven på varandra, och idag - fyra veckor senare har jag fått nya sängkläder. Ibland förstår jag inte hur jag stått ut med folk sittandes i min säng utan överkast. En dusch förbättrar tyvärr inte hygienen då vattnet bokstavligt talat luktar äggprutt. Vem väljer att duscha då? Emelie tycker i alla fall dusch är överskattat. En gång i veckan räcker enligt träskmonstret! Jenny kläckte ur sig årets, om inte livets kommentar då jag står på toaletten. Hon hällde upp lite vatten i hopp om att släcka törsten, men säger i stället: "... jaha!.. Så drack man en klunk prutt!"

Här sprirar inte bara fejkpruttar omkring. Nej, sann kärlek susar i buskarna och gåshuden över det som inträffat vår vän Anna är lika storartat som att Emelie ska duscha ikväll. Hennes pojkvän från Danmark reste i hemlighet hit till Island, Selfoss, för att fria. Anna som ligger sjuk får en överraskning hon aldrig skulle kunna föreställa. På dörren knackar hennes blivande man med en ring i sin hand. Det var som på film. Eftersom mitt liv är som en enda stor film ser jag framemot att något liknande ska hända mig med. Det är ett måste. (.. och där var anledningen till varför jag aldrig blev gift..) Men när man står 10 timmar varje dag på samma ställe hinner man fantisera ihop sitt bröllop. En låt jag ska ha är "Du är allt" med Sonja Aldén och Shirley Clamp. Den texten beskriver allt.

Jag som förövrigt trott att jag kommit över Markus Fagervall trodde alldeles för mycket. Jag och Jenny låg i sängen för att se gamla avsnitt av Idol. Så dyker han upp. Mannen med stort M. Lite skrattande säger jag; "hehe, jag blir nästan tårögd". I nästa sekund bryter jag ihop totalt. Ett rasande utbrott i skratt bryter ut och tårarna sprutar åt höger och vänster. Då känner jag såret som rivs upp inom mig. Jag älskar honom fortfarande. "You're the closest to heaven that I'll ever be".

Godkväll!

Här i Selfoss är det full rulle på alla de sätt och vis. Vi umgås, äter, jobbar, sover, ser spöken osv. Jo, det är ett som är säkert. Enligt flera säkra källor så finns det spöken där vi bor. En dam med avhugget huvud i vit skrud har suttit gränsle över vår killkompis här om natten. En man som suttit/hängt i balken uppe i taket har också blottat sin kropp. Detta fick Sigge (ja, mannen som alltid, alltid kommer vara ett samtalsämne) nys om, och skulle med all iver visa sin gåva. Det börjar med att han ställer sin rumskompis Rickard inne på kolsvarta toaletten för att visa honom något. "Ser du pojken som springer omkring och leker?" Rickard visste varken ut eller in. Skulle han bryta ut i skratt och bli mördad, eller spela med? "Eeeh.. jaa, draperiet rör sig ju lite.." Där fick Sigvardur bekräftat sin tro. Efter detta tar han med sig någon slags olja, och knackar på hos grannarna vars stuga spökerna dykt upp. Till ingens förvåning ställer han sig och drar kors med denna olja över väggarna, och säger tryggt att andarna nu ska försvinna. När ska man bli som mest skräckslagen? Ni kan tro att det ska filmas när han dyker upp hemma hos oss och drar oljekors. Blir ett senare projekt. Annars då? Jo, det går bara fint. Vi håller på att starta vår egen skönhetssalong. Detta är jag, Jenny och Sohrab inblandad i. Vi är bland de bästa i branschen och har lång erfarenhet av dessa ingrepp. Vad har vi för arbetssysslor, och vad kan vi hjälpa dig med då? 

Först:
* Pillar vi avföring från anus (Liknar en slags tarmsköljning)
* Tar bort generande hårväxt från bringa och armhåla.
* Avlägsnar onödiga skinnflisor som hänger och slänger.

Sedan:
* Med ett par snitt tar vi bort överflödig fett från innerlåren. Dock oftast med slö kniv dessvärre.
* Har du besvär med fett mellan brevinkastet fixar vi det med.
* Sargad hud från magen avlägsnas också vid möjlighet.

TIll sist:
* Sohrab tar sin dammsugare lik en fettsugning, och suger bort all fett hos den mest överviktiga. Beroende på vilken tid på dagen sliten antingen Maia eller Jenny ut fettet för att underlätta arbetet.

Vid frågor. - var god ring!

Igår var vi förresten i Reykjavik. Jag, Emelie och Jenny oss ett par fina Islandströjor. Rickard köpte en mössa, och Sigge köpte en bok med sexställningar! Hejdå!