Upp och ner.
Ner och upp. Jo, det vill jag lova. Jag hatar tanken att jag ens funderar över hur jag ska palla det här i 2 månader till. Jag vill inget annat än inte klaga, men det måste bara ut. Bägaren rinner över redan då man är helt utarbetad och inte van allting. Man blir bra less på gå omkring i ständigt blöta kläder eftersom det inte finns någon möjlighet till att torka dem bla. Jag kommer inte hem för fem öre om ni tror det. Men ni kan gärna säga att ni hatar mig så mycket att jag inte ens är välkommen hem. Då känns det bättre på något konstigt sätt. En enda stor och varm kram är bara det som behövs när man är som tröttast. Hold on! Det blir bättre.
Tillråga på all trevlighet så håller både jag och Jenny på att sjunka in i någon slags digerdöd... tigerdöd... fårdöd.. Ja, ni kan då säga: "det sista som lämnade henne var humorn" när jag gått bort. Det går streptococker bland Burträskarna, men det hoppas vi alla att vi blir skonade från. Det blir att pumpa stulen c-vitamin från jobbet.
Det enda vi (jositack, jag drar alla vi tre över en kam) kan glädjas åt är händelsen för någon dag sedan som gav oss ännu ett par år längre att leva. Denna polack som är det ständiga samtalsämnet kom att förgylla vår dag. Jag skulle kunna tro att han har blivit drabbad av pesten som kom med en skeppsråtta. Men istället för att insjunka dödssjuk förvandlades han till en skeppsråtta. Ner för trappan skulle han med våta stövlar och byxorna uppdragna till armhålorna. Rackaren slant då, men lyckades ta tag sig i räcket. För att dämpa det fruktansvärda fallet som var påväg att inträffa gör han en karatespark i luften som räckte till och blev över. I Richards skrev träffade detta rangel till ben och gav honom men för livet. Om Jenny blev lila i ansiktet av skratt kan ni förstå denna syn som bara finns på film. Plötsligt kändes 2 månader till som en lätt match!
Puss sötnosar.
Tillråga på all trevlighet så håller både jag och Jenny på att sjunka in i någon slags digerdöd... tigerdöd... fårdöd.. Ja, ni kan då säga: "det sista som lämnade henne var humorn" när jag gått bort. Det går streptococker bland Burträskarna, men det hoppas vi alla att vi blir skonade från. Det blir att pumpa stulen c-vitamin från jobbet.
Det enda vi (jositack, jag drar alla vi tre över en kam) kan glädjas åt är händelsen för någon dag sedan som gav oss ännu ett par år längre att leva. Denna polack som är det ständiga samtalsämnet kom att förgylla vår dag. Jag skulle kunna tro att han har blivit drabbad av pesten som kom med en skeppsråtta. Men istället för att insjunka dödssjuk förvandlades han till en skeppsråtta. Ner för trappan skulle han med våta stövlar och byxorna uppdragna till armhålorna. Rackaren slant då, men lyckades ta tag sig i räcket. För att dämpa det fruktansvärda fallet som var påväg att inträffa gör han en karatespark i luften som räckte till och blev över. I Richards skrev träffade detta rangel till ben och gav honom men för livet. Om Jenny blev lila i ansiktet av skratt kan ni förstå denna syn som bara finns på film. Plötsligt kändes 2 månader till som en lätt match!
Puss sötnosar.
Kommentarer
Malin
Så det införskaffade regnstället håller inte det blöta borta? :P
Puss på dig!
Trackback
