25 juni
Jag skulle själv vilja placera mig i facket "tröttare än medel" när jag reflekterar över min promenad jag tog idag.
En promenad som bestod av att jag i gående position också blundade samtidigt. Det är förvisso väldigt bekvämt att slå två flugor i en smäll, men det vittnar också om vilken takt det var på promenaden då jag kunde blunda samtidigt. Med detta sagt vill jag också säga att den raska, svettiga och flåsiga promenaden jag tog igår kom därpå att bli det värsta straffet jag fått på länge. Smärtan efteråt gjorde sig påmind hela natten, och jag antar att jag får skylla mig själv, om ingen annan vill ta på sig ansvaret? Som ni förstår har jag börjat tillta alla medel för att sätta igång processen. Igår drack jag en liter kallt svart iste, storstädade, tog en rask promenad, tvättade, och satt knappast still många minuter för att locka ut barnet. Men allt jag fick var som sagt ett hårt smärtsamt straff, och visserligen kändes det som om ungen var påväg ut från mellangården, dock helt utan de vanliga symtomen som värkar/vattengång osv.
Jag har fortfarande ett ess i rockärmen som jag tänker använda mig av när desperationen är allt för diger, och det inte finns några medel såsom kameror för att dokumentera detta: krypa omkring hemma på alla fyra.
Jag behöver fler - fungerande - tips. Ge mig!
Kommentarer
Trackback
