Oh boy.
Ja, ska man skratta eller gråta? Skratta över sitt förflutna och det faktum att man hade riktigt roligt i unga år, eller gråta över hur fantastisk ful man var vid 10års ålder? Jag kan inte i min vildaste fantasi förstår hur våra föräldrar fortfarande ville äga oss barn, då tänderna pekade åt alla håll och kläderna på våra kroppar gått i arv 24 generationer. Jo, ni må tro att jag och min syster skrattat idag. Tv:n ville inte vara på vår sida imorse, och vi var illa tvungna att att slå våra kloka huvuden ihop. Som förväntat funkade inte detta, och koppla sladdar hit och dit blev för avancerat. Därför valde vi att använda den så oavancerade videon. Från ingenstans kom jag ihåg videofilmerna jag nyligen sett ligga i byrålådan med innehållande text; "Inspelat från kameran".
Det första som slog oss båda systrar var givetvis utseendet. Det är en period i livet där man ser som mest grotesk ut. Jag skulle själv vilja säga från ålder 7-15 år. Det är otroligt synd att det finns så många inspelade videor där man vågade visa sig själv. Fast å andra sidan - så kul vi hade. Den tiden då alla syskon kunde umgås. Det började med en film som vår bror redigerat. "Mördarbananerna 15". Jag och Linn blev skådespelare. Som förväntat var det pistoler, knivar, blod och slagsmål med i bilden. Icket att förglömma duellerna mot varandra. Som Linn själv sa: "... Adam önskade nog att han hade två bröder istället..." Detta sade hon efter båda två insett hur dåligt vi kunde imitera ett gevär. Mellan scenerna höll jag och Linn i ett repotage om filmen. Helt ovetande om att "Jane Bond" egentligen är en p-rulle döpte vi om filmen till detta. Vi hade även spelat in från Irak, och vädjade om att kriget inte skulle komma till Burträsk.
Till min stora förvåning - fast i ren ironi - dyker Fanny upp på tvskärmen. Lika korthårig. Och lika pojkaktig. Vårt repotage innehöll snus och öl samtidigt som vi visade världen hur bra barnen hade det i Burträsk. Härliga kombination. Det finns otaliga filmer hos Fanny där vi båda levde för denna kamera. Fulare än någonsin. Jag längtar efter den tiden.
Fanny_"tjej" Maia_"inte kines"
<3 
Fanny och Maia då. Den bättre tiden!
Det första som slog oss båda systrar var givetvis utseendet. Det är en period i livet där man ser som mest grotesk ut. Jag skulle själv vilja säga från ålder 7-15 år. Det är otroligt synd att det finns så många inspelade videor där man vågade visa sig själv. Fast å andra sidan - så kul vi hade. Den tiden då alla syskon kunde umgås. Det började med en film som vår bror redigerat. "Mördarbananerna 15". Jag och Linn blev skådespelare. Som förväntat var det pistoler, knivar, blod och slagsmål med i bilden. Icket att förglömma duellerna mot varandra. Som Linn själv sa: "... Adam önskade nog att han hade två bröder istället..." Detta sade hon efter båda två insett hur dåligt vi kunde imitera ett gevär. Mellan scenerna höll jag och Linn i ett repotage om filmen. Helt ovetande om att "Jane Bond" egentligen är en p-rulle döpte vi om filmen till detta. Vi hade även spelat in från Irak, och vädjade om att kriget inte skulle komma till Burträsk.
Till min stora förvåning - fast i ren ironi - dyker Fanny upp på tvskärmen. Lika korthårig. Och lika pojkaktig. Vårt repotage innehöll snus och öl samtidigt som vi visade världen hur bra barnen hade det i Burträsk. Härliga kombination. Det finns otaliga filmer hos Fanny där vi båda levde för denna kamera. Fulare än någonsin. Jag längtar efter den tiden.
Fanny_"tjej" Maia_"inte kines"
<3 Fanny och Maia då. Den bättre tiden!
Kommentarer
Fanny
hahahhaha åh va fina haha
IdaG
Haha sötbarn!
Hur känns det såhär dagarna innan avfärd? Visst är det spännande?
Jag vet att du åker på söndag men tänkte höra om du har lust att komma på avskedsfest på lördag? Antingen blir det hemma hos mig eller någon annanstans, skulle verkligen vara super om du vill komma! Vi kan ju höras!
Puss /ida
Trackback
