Tjong i medaljongen!

Som sagt så finns det glada inlägg, och det finns ledsna.
Men eftersom min kropp och mitt humör återhämtat sig efter det mycket tragiska skriveriet förra gången så är detta inlägget av det mer positiva och ljusa slaget. Tyvärr måste jag meddela att jag är den konstigaste personen som vandrat på denna jord now days. Eller den mest känslomässiga kanske. Kroppen spelar mig minnsan ett spratt. När som helst - påväg till jobbet - så kan jag få det mest fantastiska glädjeruset någonsin. "JAG ÄLSKAR ALLT, TACK GUD FÖR LIVET". Så kommer en låt på iPoden som påminner om olika sekvensker i livet. Så vill jag bara stanna, ställa mig på vägen och hoppas att en bil kommer och krossar huvudet på mig. Men så två minuter senare igen så lyser det solsken om mig, och livet leker igen. En instruktionsbok på mig själv tack?

Tänk så spännande, mina damer och herrar. Imorgon packar jag min väska för att bege mig till Grefsen. Och för er som börjat äta banan, fått hår på kroppen, gå på alla fyra för att sakta men säkert förvandlas till en apa har läst på Apberget att det bor en minst sagt skum "dam" där. En "dam" med Jesus som bästa vän och sängkamrat. Det finns inte en plats där denna håriga man inte hänger på väggarna, finns på lampskärmarna osv. Hon har knappt någon taklampa någonstans. Istället  lyser hon upp huset med hjälp av levande ljus. Jätteljusstakar av rent guld står överallt. Jag vill inte ens veta vad som händer om nätterna när hon tillkallar Djävueln. Hon måste vara häxa. Eventuellt religös. Det enda som fattas är egentligen att Gud ska komma på besök och hämta tillbaka sin förlorade son. Knock, knock!


När Jesus ändå är på tal så kom jag att tänka på något annat jag redan berättat om på internet. Mannen från 1700-talet som är återuppstådd. Mannen som en gång i tiden måste varit en högt föraktad kung. Mannen som bär kam för att kamma sitt långa, råttfärgade hår. Håret som måste vara rullat i topparna. Hur kan han annars få en sådan vacker "inåtböj"? Mannen som förörvigt måste vara Olle Bomans (fd pojkväns fader) andra jag. Hur kan man vara så lik? Mannen som har 10% på alla våra plastfigurer eftersom han är en trogen gäst och samlar på dessa. Vilken stjärna. Han är alltid lika rolig att iaktta, och eftersom han är inne flera gånger i veckan får jag en stor dos av mättnad på honom. Men han kan vara jättefin, det vet man inte. Men ändå står jag där och fnissar bakom ryggen på honom. Och just därför vill jag här nedan förtälja något som alla borde tänka på.

Jag vill med detta inlägg påminner er om hur man kan döma folk, för att sedan inse att man inte är så mycket bättre själv. Det finns så många miljontals människor där ute som kan överraska en så man tappar håret. För att inte tala om killen som gjorde mitt humör snäppet sämre. Där satt jag i väntan på Trikken, men redan ett riktigt dåligt humör - packad väska för att flytta över lite saker till det nya boendet. Så kom en sten-sten-sten-sten förstenat hög kille med korvar i håret fram till mig. Med huvan på huvudet kunde eller ville jag inte tyda vad han sa till mig. Glad var jag över att iPoden var min bästa vän. Men han vägrade upphöra. Tillslut tog jag ur musiken ur öronen för att försöka tolka honom. Detta gick väldigt dåligt, eftersom hans ögon var blodsprängda och endast ögonvitan syntes. Så tittade jag honom på munnen för att läsa läpparna. Men även detta gickk dåligt, eftersom det enda jag kunde koncentra mig på var hela tandkrämstuben som han hade runt munnen. Förbannde karl! "TVÄTTA MUNNEN EFTER DU BORSTAT TÄNDERNA" Så slår det mig. Han vet ingenting. Det känns inte direkt att man har en vit kräm som ligger från ena mungipan till andra! Who am I to judge - jag kunde lika gärna ha en vårrulle runt munnen utan vetskap, eftersom jag nyss ätit en? Jag torkade mig försiktigt runt munnen, och blev trevlig igen.

När vi väl är inne på att döma folk alldeles för hastigt så kom jag och tänkte på dagen då jag som vanligt gick till jobbet. Plötsligt så blir jag nästan överkörd på övergångstället. Inte av en bil. Inte av en grävmaskin. Inte av en cykeln, men nästan. En sparkcykel. Man kan tro att det endast är 7 åringar som brukar dessa, men ack så förvrängd syn. Kvinnan var i 25 års åldern, och jeansjackan samt jeansen hade nog nått 45 jordsnurr. På huvdet satt en hjälm som så vackert prydde hennes bruna hår. Fruktansvärt frustrerad blev jag över att se denna syn. Hånande och ironiskt för mig själv tänker jag "Jaaaahaaa, sådär kan man ju också göra ...." så plötsligt säger jag om meningen, denna gång helt oironiskt. "Jaha, SÅ kan man ju göra" Supersmart val för att snabbt komma till jobbet, du behöver inget lås på den eftersom du tar med dig den in, och du lägger den lätt i rycksäcken när du är framme och bäst av allt - du får snygg rumpa. På ena sidan i alla fall. Än en gång har jag dömt alldeles för tidigt, och skämdes för att jag varit så hård mot henne. Forgive me father for I have sinned.


Ännu ett exempel inom detta området finns till hands. Från idag faktiskt. En man kom in. En utländsk man.  Han luktar fruktansvärt avskyvärt och höll fram något i handen. Eftersom en annan yngre man varit in tidigare under dagen och varit mycket, mycket suspekt trodde jag på något vis att dessa samarbetade. Han höll fram en 20-krona och sa något. Eftersom han talade mycket, mycket dålig - nått språk - hörde jag ingenting. Jag frågade om och om igen vad han sa, men fick aldrig fram något vettigt. TIllslut bryter jag ut "what do you WANT", men en riklig betoning på "want". Kajsa som stått bakom mig utbryter; "Han vill växla 20-kronan till två 10:or." Jag betedde mig som om han skulle råna mig med sina egna pengar. Oj så pinsamt, men ack så mycket vi skrattade.

Asch. Jag har så mycket mer att berätta, men eftersom ni ens ska orka läsa de första raderna så slutar jag här så jag inte skrämmer vettet ur er med all text. Imorgon är det onsdag! Ett steg närmare fredag, sedan är det lördag, och då är man ledig på söndag. GREAT! Ikea ska vi btw besöka på lördagkväll, det blir morsomt!

Haaadeeee

Girls with attitude. Hahah.