driving one of your cars.
... ååååååååååååååååh..
Att leta rätt på den "rätta" bilen - svårare än vi någonsin kunde föreställa oss. Att köpa en ny bil känns som att köpa ett nytt barn.. fast barnet är en bil. Hur ska man veta vad som kan tänkas vara en bra bil till bra pris, när vi knappt vet vart gaspedalerna är? Eller t ex Alex försök till att byta kamrem trots att det inte fanns någon på vår nuvarande bil?
Veckan har varit fullspäckad av nya försök att köpa ny bil genom att besöka bilfirmor och prova olika sorters bilar. Idag fick vi även köra Alex kollegas bil bara för att, och för att inte avsölja för mycket kan vi säga att den i alla fall kostade en förmögenhet. Failure. Varför köra ett vrålåk när man bara har råd med och söker en begagnad?
Sedan fick vi även köra en vi övervägt, en BMW i 1-serien. Ja, efter ett mer pinsamt samtal: "Hej... hur lägger man in backen egentligen?"
För att hoppa till något roligt och givande så ska vi spendera helgen i Stockholm, och jag ska träffa Sanna, Maria och SofiaAL där för att sedan sova med dem på hotell. Jag är jordens lyckligaste. Det bli en helg som kommer skriva historia.






Att leta rätt på den "rätta" bilen - svårare än vi någonsin kunde föreställa oss. Att köpa en ny bil känns som att köpa ett nytt barn.. fast barnet är en bil. Hur ska man veta vad som kan tänkas vara en bra bil till bra pris, när vi knappt vet vart gaspedalerna är? Eller t ex Alex försök till att byta kamrem trots att det inte fanns någon på vår nuvarande bil?
Veckan har varit fullspäckad av nya försök att köpa ny bil genom att besöka bilfirmor och prova olika sorters bilar. Idag fick vi även köra Alex kollegas bil bara för att, och för att inte avsölja för mycket kan vi säga att den i alla fall kostade en förmögenhet. Failure. Varför köra ett vrålåk när man bara har råd med och söker en begagnad?
Sedan fick vi även köra en vi övervägt, en BMW i 1-serien. Ja, efter ett mer pinsamt samtal: "Hej... hur lägger man in backen egentligen?"
För att hoppa till något roligt och givande så ska vi spendera helgen i Stockholm, och jag ska träffa Sanna, Maria och SofiaAL där för att sedan sova med dem på hotell. Jag är jordens lyckligaste. Det bli en helg som kommer skriva historia.






home made.
Vilken produktiv helg, sällan har mer än två saker hänt samtidigt i detta samboliv.
Bilen kliniskt ren (kan vara uppmuntrande för den som eventuellt vill köpa den.. nu blir det ny bil!), utemöbler slipade och målade, ny balkongmatta.. you name it! Hur många vuxenpoäng är jag uppe i?
Det är otroligt hur mycket jag känner mig som ett litet barn när liknande sysslor ska göras. Allt ska bli klart direkt, och minsta senväg hatas! Man nickar och ser förstående ut när expediten rekommenderar grundfärg men tänker egentligen "aldrig i livet", och man håller med när hon föreslår att tvätta möblerna innan målning, men man tänker egentligen "ooh aaaaldrig i liveeeet!". När man väl står där och faktiskt inser att möblerna måste målas en gång till säger man ingenting utan ställer dem i mökret så ingen märker. Varför ska det krånglas så?
Jag har till och med fått tillbaka de gamla sysslorna på jobbet. I torsdags var det tänkt att jag skulle bli fröken för 6-årsverksamheten, men på fredagskvällen fick jag veta att jag fortfarande ska vara kvar i klassen. GÖTT för alla inblandade.
Bilder från en helt färdig balkong får nog komma in lite senare.




Men vi fick i alla fall vad vi förtjänade!


Bilen kliniskt ren (kan vara uppmuntrande för den som eventuellt vill köpa den.. nu blir det ny bil!), utemöbler slipade och målade, ny balkongmatta.. you name it! Hur många vuxenpoäng är jag uppe i?
Det är otroligt hur mycket jag känner mig som ett litet barn när liknande sysslor ska göras. Allt ska bli klart direkt, och minsta senväg hatas! Man nickar och ser förstående ut när expediten rekommenderar grundfärg men tänker egentligen "aldrig i livet", och man håller med när hon föreslår att tvätta möblerna innan målning, men man tänker egentligen "ooh aaaaldrig i liveeeet!". När man väl står där och faktiskt inser att möblerna måste målas en gång till säger man ingenting utan ställer dem i mökret så ingen märker. Varför ska det krånglas så?
Jag har till och med fått tillbaka de gamla sysslorna på jobbet. I torsdags var det tänkt att jag skulle bli fröken för 6-årsverksamheten, men på fredagskvällen fick jag veta att jag fortfarande ska vara kvar i klassen. GÖTT för alla inblandade.
Bilder från en helt färdig balkong får nog komma in lite senare.




Men vi fick i alla fall vad vi förtjänade!


Pirates of Hedemora.
Jag har två huvudämnen idag som är värd att nämnas.
Det första är skörbjugg.
Och det andra är livskris.
Jag börjar med det förstnämnda som anses som det mest postiva. Skörbjugg, bristsjukdomen på vitaminer som upptäcktes på 1400-talet. Denna sjukdom kommer snart att ligga mig och min sambo nära om vi fortsätter som vi gör. Korv och makaroner, den enda maten som står på schemat (och fortfarande är så gott!) kommer snart att medföra vitaminbrist. Brist på tid men framförallt brist på fantasi gör att maträtten står stadigt på bordet. Därför välkomnas varje tips på god, enkel och gärna sund mat. TACK.
Det andra ämnet kom hastigt till mig idag, faktiskt som ett slag i magen. Jag önskar dock att slaget kom mot skallen så att jag kunde tuppa av tills krisen gått över. Men den här gången var jag tyvärr tvungen att ta itu med den på egen hand. Jag har länge vetat att dagen D skulle komma då jag inte längre "behövs" på jobbet, men detta har till högsta grad förträngts. Min pojke har gjort enorma framsteg, därför borde jag vara nöjd och stolt. Vilket jag också är, men detta innebär att min framtid blir osäker och jag står med skägget som jag nyss rakat i brevlådan. Jag kan inte tänka mig en till arbetslös tid, och jag vill inte heller. Det är mycket som snurrar just nu..
Jag längtar verkligen till den dagen då jag känner att jag är redo för att plugga. Jag skulle nog kunna börja imorgon så länge jag bara visste vad jag ville bli. Det är en ständig fundering och jag blir aldrig någonsin klokare.
Men fram tills den dagen kommer det råda livskris lite då och då skulle jag tro. Det har börjat skrämma mig att man troligtvis bara lever en enda gång. MEN KÄNN INGEN STRESS.......

Det första är skörbjugg.
Och det andra är livskris.
Jag börjar med det förstnämnda som anses som det mest postiva. Skörbjugg, bristsjukdomen på vitaminer som upptäcktes på 1400-talet. Denna sjukdom kommer snart att ligga mig och min sambo nära om vi fortsätter som vi gör. Korv och makaroner, den enda maten som står på schemat (och fortfarande är så gott!) kommer snart att medföra vitaminbrist. Brist på tid men framförallt brist på fantasi gör att maträtten står stadigt på bordet. Därför välkomnas varje tips på god, enkel och gärna sund mat. TACK.
Det andra ämnet kom hastigt till mig idag, faktiskt som ett slag i magen. Jag önskar dock att slaget kom mot skallen så att jag kunde tuppa av tills krisen gått över. Men den här gången var jag tyvärr tvungen att ta itu med den på egen hand. Jag har länge vetat att dagen D skulle komma då jag inte längre "behövs" på jobbet, men detta har till högsta grad förträngts. Min pojke har gjort enorma framsteg, därför borde jag vara nöjd och stolt. Vilket jag också är, men detta innebär att min framtid blir osäker och jag står med skägget som jag nyss rakat i brevlådan. Jag kan inte tänka mig en till arbetslös tid, och jag vill inte heller. Det är mycket som snurrar just nu..
Jag längtar verkligen till den dagen då jag känner att jag är redo för att plugga. Jag skulle nog kunna börja imorgon så länge jag bara visste vad jag ville bli. Det är en ständig fundering och jag blir aldrig någonsin klokare.
Men fram tills den dagen kommer det råda livskris lite då och då skulle jag tro. Det har börjat skrämma mig att man troligtvis bara lever en enda gång. MEN KÄNN INGEN STRESS.......

my life my friend.
HEJ, VÄLKOMNA HEM. JOVARS DET ÄR BRA,TACK FÖR OMTANKEN.

Så var man hemma från Thailand med nöd och näppe. Vulkanen på Island var i full sprutt när vi seglade över Stockholm och vi hade nog bara tur som tog oss hem. Då menar jag inte pga av vulkanen, utan mer pga ett muslimskt vidunder som höll på skrämma ihjäl oss i Doha, Saudiarabien där vi väntade i nio timmar.
När vi försökte sova i ett "quiet room" vaknade vi av att denna kvinna fullt med ärr i ansiktet står en dm ifrån oss. Med tanke på hennes psykiska störning som jag antog att hon hade sa jag väldigt lugnt till Alexander; "Bara så du vet, det står en kvinna bakom dig nu." Hon stirrade på våra inslagna tavlor som vi köpt med oss från Thailand, och jag trodde bara det var av ren avundsjuka och nyfikenhet som hon pillade på våra saker. Men när kvinnan inte säger ett ord, utan bara stirrar på oss samtidigt som hon börjar ta tag i våra tavlor valde vi därefter att utrymma stället. Men inte blev vi kvitt henne för det, hon gick också ut ur rummet och sökte efter oss medan vi hasade oss ned i stolarna utanför. Fyfan, skärp dig!
Resan har i alla fall varit som ni redan förstår, helt underbar. Väldig lugn och relaxerad resa full med snorkling, bad och vattenskoter. Inga större incidenter har skett förutom att vi misstänker idioter till städerskor som gillar att rota i pengapungen! Här har ni lite bilder.. (jaa.. som redan ligger på facebook..) Amanada, detta är bara för dig, fattigjon utan FB ;) haha.













'




Så var man hemma från Thailand med nöd och näppe. Vulkanen på Island var i full sprutt när vi seglade över Stockholm och vi hade nog bara tur som tog oss hem. Då menar jag inte pga av vulkanen, utan mer pga ett muslimskt vidunder som höll på skrämma ihjäl oss i Doha, Saudiarabien där vi väntade i nio timmar.
När vi försökte sova i ett "quiet room" vaknade vi av att denna kvinna fullt med ärr i ansiktet står en dm ifrån oss. Med tanke på hennes psykiska störning som jag antog att hon hade sa jag väldigt lugnt till Alexander; "Bara så du vet, det står en kvinna bakom dig nu." Hon stirrade på våra inslagna tavlor som vi köpt med oss från Thailand, och jag trodde bara det var av ren avundsjuka och nyfikenhet som hon pillade på våra saker. Men när kvinnan inte säger ett ord, utan bara stirrar på oss samtidigt som hon börjar ta tag i våra tavlor valde vi därefter att utrymma stället. Men inte blev vi kvitt henne för det, hon gick också ut ur rummet och sökte efter oss medan vi hasade oss ned i stolarna utanför. Fyfan, skärp dig!
Resan har i alla fall varit som ni redan förstår, helt underbar. Väldig lugn och relaxerad resa full med snorkling, bad och vattenskoter. Inga större incidenter har skett förutom att vi misstänker idioter till städerskor som gillar att rota i pengapungen! Här har ni lite bilder.. (jaa.. som redan ligger på facebook..) Amanada, detta är bara för dig, fattigjon utan FB ;) haha.

















my little run away.
Ni som redan uppdaterat er pa facebook vet redan om den katastrofala vackningen pa Phi Phi i tisdags. Kl 06.30 bankade det namligen pa dorren och upp flog Alexander som vanligt med eld i baken och oppnade dorren.
Fran sangen hor jag bara ordet "tsunami", men eftersom Thailandare absolut inte kan beharska det engelska spraket valdet jag att tro att mitt ora bara hort fel. Alex stanger dorren och kommer till mig med berskedet: "Det har tydligen strandat en haj har, och vakten tror att det kan innebara en tsunami eftersom det nyss varit ett jordskalv med styrkan 7.8 i Indonesien. Men vad ska vi gora? Han sa at oss att ta det forsiktigt..?"
Maia brast. FORSIKTIGT!? Hur fan tar man det forsiktigt nar det kommer en jattevag ratt over huvudet pa en? Yrvaknare an nagonsin star alla sju och dividerar om hur vida vi ska ga till vaga med detta helvete. Det blev dock inte en langvarig diskussion da storebror Linus ryter till: INGET ATT FUNDERA PA, DET SITTER THAILANDARE FULLA BERGET!!
Maia i panik, jag sag ljuset. Brakade ivag med stormstora steg medan resten av familjen lunkade pa. LUNKA I FRAN EN TSUNAMI!? Vi gick och gick, och valde darfor att ga annu hogre nar vi anda var pa vandring. Vi tog oss upp pa hogsta punkten, the viewpoint, och svetten rann och blasorna pa fotterna blev storre och storre. Dar satt vi och invantade en vag som aldrig kom, tack och lov. Det hade utfardats en varning i Indonesien, men inte i Thailand. Men vem vagar chansa? Morgonens traningspass var avklarad, och vi alla var i livet, lite extra radd bara.
Det komiska med detta var nog att vi dagen fore SKAMTADE om att ga upp pa viewpointen kl sju pa morgonen, men alla blavagrade i sten. Nu har vi bestigit toppen, men tank att det skulle kravas en tsunami?
Vi har i alla fall traffat upp Jenny och Emelie helt overraskat har i Ao nang. Pa stranden lag dessa tva underbara som en drom, och livet ar en drom nu. Nu har jag har allt av allt har i Thailand. PUSS
Fran sangen hor jag bara ordet "tsunami", men eftersom Thailandare absolut inte kan beharska det engelska spraket valdet jag att tro att mitt ora bara hort fel. Alex stanger dorren och kommer till mig med berskedet: "Det har tydligen strandat en haj har, och vakten tror att det kan innebara en tsunami eftersom det nyss varit ett jordskalv med styrkan 7.8 i Indonesien. Men vad ska vi gora? Han sa at oss att ta det forsiktigt..?"
Maia brast. FORSIKTIGT!? Hur fan tar man det forsiktigt nar det kommer en jattevag ratt over huvudet pa en? Yrvaknare an nagonsin star alla sju och dividerar om hur vida vi ska ga till vaga med detta helvete. Det blev dock inte en langvarig diskussion da storebror Linus ryter till: INGET ATT FUNDERA PA, DET SITTER THAILANDARE FULLA BERGET!!
Maia i panik, jag sag ljuset. Brakade ivag med stormstora steg medan resten av familjen lunkade pa. LUNKA I FRAN EN TSUNAMI!? Vi gick och gick, och valde darfor att ga annu hogre nar vi anda var pa vandring. Vi tog oss upp pa hogsta punkten, the viewpoint, och svetten rann och blasorna pa fotterna blev storre och storre. Dar satt vi och invantade en vag som aldrig kom, tack och lov. Det hade utfardats en varning i Indonesien, men inte i Thailand. Men vem vagar chansa? Morgonens traningspass var avklarad, och vi alla var i livet, lite extra radd bara.
Det komiska med detta var nog att vi dagen fore SKAMTADE om att ga upp pa viewpointen kl sju pa morgonen, men alla blavagrade i sten. Nu har vi bestigit toppen, men tank att det skulle kravas en tsunami?
Vi har i alla fall traffat upp Jenny och Emelie helt overraskat har i Ao nang. Pa stranden lag dessa tva underbara som en drom, och livet ar en drom nu. Nu har jag har allt av allt har i Thailand. PUSS
it burns.
Antligen, thailand. Efter 27 timmar var vi antligen har (och har varit har i tva dagar i och for sig..)
Resan gick over all forvantan, jag anvande samma medicin som forra aret for att kunna somna in, namligen aksjuketabletter. Som forra aret med Marlene blev jag bokstavligt talat DODLIGT trott och somnade vart an jag satte mig. Manga roliga minnen vacktes och jag ser bara Marlenes blodsprangda ogon framfor mig da dessa piller tradde i kraft. Vilken kraft! Det roligaste pa resan hit skedde nog da jag nagonstans i min dromvarld horde; "Maaaarleeneeee, maaarleneee, vaaakna!" Nar jag val vaknat sager Alex: "Men hej Marlene, kan du somna overallt?" Detta vackte en skaplig irritation som jag tror haller i sig fran forra aret. Ingen var argare an jag da Marlenes cementtunga ogonlock slockande oooooverallt. Forbannat ocksa!
Vi ar i alla fall i Phuket, Kata beach och har det riktigt bra. Jag trodde minsann att mobbningen av min vita farg skulle bli brutal med dessa afrikaner till reskamrater. Idag star jag lycklig da alla 7 ar fruktansvart branda och jag faktiskt ar minst brand. Det ar inte heller jag som ar blekast, utan Nicklas fick en viskande kommentar idag da han var ute och joggade pa stranden; "LOOK, AN ALBINO, ALBINO!"
Jag har en sa konstig kansla i kroppen da jag far sadana flash-backs fran forr aret. Kroppen blir desperat ledsen, men anda sa glad da jag tanker pa allt och minns allt. Antar att jag bara saknar det, och min Marlene. Marlene? Visste du forresten att jag ar du nu? Stenkoll pa allt, fixar det mesta och ar allmant huvudmannen i forsamligen. Tanka sig hur det kan bli. Jag maste aven tillagga att vi nyss kommit hem fran Hakans bar i Patong. Vi lamnar inga kommentarer eftersom det inte var speciellt speciell och Hakan var fetare an forvantat!
Den har laten ar tillagnad dig min alskade Snorelvan Lundberg, vi satt pa en restaurang idag da denna lat spelades. Jag blev sa ledsen pa nagot satt som sagt.. "Every song I'll sing for you".
.. det gick inte sa bra att klistra in klippet som ni forstar..
http://www.youtube.com/watch?v=f4hsC0nRvZM
Resan gick over all forvantan, jag anvande samma medicin som forra aret for att kunna somna in, namligen aksjuketabletter. Som forra aret med Marlene blev jag bokstavligt talat DODLIGT trott och somnade vart an jag satte mig. Manga roliga minnen vacktes och jag ser bara Marlenes blodsprangda ogon framfor mig da dessa piller tradde i kraft. Vilken kraft! Det roligaste pa resan hit skedde nog da jag nagonstans i min dromvarld horde; "Maaaarleeneeee, maaarleneee, vaaakna!" Nar jag val vaknat sager Alex: "Men hej Marlene, kan du somna overallt?" Detta vackte en skaplig irritation som jag tror haller i sig fran forra aret. Ingen var argare an jag da Marlenes cementtunga ogonlock slockande oooooverallt. Forbannat ocksa!
Vi ar i alla fall i Phuket, Kata beach och har det riktigt bra. Jag trodde minsann att mobbningen av min vita farg skulle bli brutal med dessa afrikaner till reskamrater. Idag star jag lycklig da alla 7 ar fruktansvart branda och jag faktiskt ar minst brand. Det ar inte heller jag som ar blekast, utan Nicklas fick en viskande kommentar idag da han var ute och joggade pa stranden; "LOOK, AN ALBINO, ALBINO!"
Jag har en sa konstig kansla i kroppen da jag far sadana flash-backs fran forr aret. Kroppen blir desperat ledsen, men anda sa glad da jag tanker pa allt och minns allt. Antar att jag bara saknar det, och min Marlene. Marlene? Visste du forresten att jag ar du nu? Stenkoll pa allt, fixar det mesta och ar allmant huvudmannen i forsamligen. Tanka sig hur det kan bli. Jag maste aven tillagga att vi nyss kommit hem fran Hakans bar i Patong. Vi lamnar inga kommentarer eftersom det inte var speciellt speciell och Hakan var fetare an forvantat!
Den har laten ar tillagnad dig min alskade Snorelvan Lundberg, vi satt pa en restaurang idag da denna lat spelades. Jag blev sa ledsen pa nagot satt som sagt.. "Every song I'll sing for you".
.. det gick inte sa bra att klistra in klippet som ni forstar..
http://www.youtube.com/watch?v=f4hsC0nRvZM