i-landsproblemen.
Var och varannan människa har något slags komplex som sätter många hinder i vardagen. En del kanske inte vill åka på vattengympa pga gigantiska taxöron som ändå bara kommer att hoppa ur baddräkten. En del kanske inte vill ta av sig mössan på lektionerna då en stor flint gömmer sig där under redan i högstadieålder. Och så finns det dom som inte vill göra en intervju över telefon pga gigantiska tänder. Jepp, det är min syster vi talar om.
'Jag kommer kanske in på utbildningen, dom vill ha en intervju med mig över telefon..'
'Men va kul syrran, då får du lägga fram din bästa sida. Snacka dig in på utbildningen!'
'Jag önskar att jag hade en bra sida... Jag pratar alldeles för fort i telefon, pratar bara strunt o mina stora framtänder gör att jag sluddrar..'
Jag antar att man ska vara glad att man inte har värre problem än så. Ni ser också framför er hur en gigantisk kanin sitter med ett gigantiskt överbett vid en telefon och spottar som en kobra samtidigt som den talar? Bra, då är vi två!
Every long lost dream led me to where you are
Others who broke my heart they were like Northern stars
Pointing me on my way into your loving arms
This much I know is true
That God blessed the broken road
That led me straight to you
Ungmön på kärringön.
Egentligen påminner denna visa om en man som stått mig mycket nära, och det är en man på 94 år som är totalt dement. På tiden då jag tillbringade all min tid på ett äldreboende fick jag även svänga lite på höfterna. För denna 'wanna-be sjöman' satt dag in och dag ut på din stol föra att svinga lite lätt på händerna likt en dirigent samtidigt som han sjöng på visor som bara gamla kan.. (och tillslut Maia då eftersom de upprepades 10ggr/halvtimme..) Medan de andra åldringarna alltid skrek i högan sky att 'hålla käft' gav jag ifrån mig ett leende så stort att käkarna sprack. Jag kan inte annat än förundras över hur någon så 'förlorad' person, fortfarande kan vara så mycket.. sig själv? Att smöra en smörgås tycks vara det mest omöjliga, medan texter på låtar för 50 år sedan sitter inlasat i hjärnan. Jag kommer bli så, det vet ni va?
Men bakrunden till min stora passion för dessa visor står en annan man för. Visor som gör mig på så bra humör, och visor som tar mig tillbaka till så bra tider. Tiden då man som liten flicka satt i farfars Mercedes för att sjunga med i hans kasettband som alltid gick varm. Tiden då man såg upp till sin farfar som om han vore stålmannen. Jo, jag saknar dig.
Eftersom hela morgonen präglats av att lyssna till dessa sånger vet jag också att det kommer bli en underbar dag, med viltskavsgryta till lunch! HELVETE VAD GOTT.
'Jag föddes naken med händerna i byxfickorna!'
/A. Lindahl.
Faffe.
Här har ni er en äkta G. Nyströmmare. Likt bomull i öronen!
TRIVS.
Svensk sommar igen - oooo känslan kommer tillbak!
Båtåkning på Dalaälven som avslutades med grillning. Ibland kan man inte riktigt förstå hur mycket en liten köttbit kan sätta sprätt på livslusten, inte heller hur lite räserbåtsåkning kan göra munnen så.. otroligt torr?
Imorgon bär det av till Falun för att tydligen titta på Champions leauge tillsammans med några träsktroll från Hedemora. Jag frågade vilka vi hejjade på, och det är tydligen Barcelona! Vera - förstår att du håller med? ;)
Dagens.
'Jamen du vet, en hund som har hår i ansiktet.. med lockar för ögonen?'.
/Alexander Harald.
Das Schnabel.
Varför jag drar upp detta är mest för att jag tycker det ska bli intressant och se hur man själv kommer att bli som gammal. Blir man den tjocka tanten med flint uppe på huvudet (men som döljer det med en came-over) som säger 'hjärtat' till alla, eller blir man tanten i svart långklänning, svart ögonlapp för ena ögat som inga barn vågar komma till eftersom det ryktas om att häxan i kråkslottet svär och spottar efter folk? Ett har jag då fått klart för mig och det är den bittra sanningen att jag kommer kunna kalla mig själv 'fönstertittare'. Här i Hedemora finns det ett stort urval av fönster, vilket kom att bli mitt fritidsintresse då inget annat kom på schemat. Kan även bräcka myten om att folk går omkring med kläder hemma. För det tillhör inget annat än en myt då jag fått bevittna annat idag. Var det där den svarta ögonlappen kom på?
Jag läste just ett citat som en gammal, i och för sig dement, man sa till mig:
'Du ska säga till din fru att hon vacker, fast hon ser ut som en lastbil.'
Och med det avslutar jag med att säga: 'störst av allt är kärleken'.
Häxor eller ej, gamla ska vi bli.
Avslöja hemligheten!
Något jag blir ännu mer förbannad över måste vara att även om jag flugit ca 5000 gånger, och därmed sett säkerthetsåtgärderna ca 5000 gångerna, kommer jag inte ihåg en sekund av vad flygvärdinnorna så ivrigt försöker prenta in i passagerarnas tomma skallar. När jag återblickar från forna tider så slår det mig faktiskt att det slutade med en livväst-rem i ögat då jag på riktigt försökte vila ett öga på uppvisningen. Detta kom bokstavligen att bli med bara ett öga.
ibland kan det faktiskt vara rätt underhållande att tänka sig hur man skulle reagera i panikartade situationer. Jag skulle i alla fall helt säkert börja ta på mig roll-on istället för livväst, och istället för att sätta på syrgasmasken skulle jag sätta på mitt nyinköpta rosa läppstift som inte ens matchar med kläderna. Därför skulle jag även hinna med ett klädombyte.Till sist skulle jag avsluta med en dutt parfym (Ralph Lauren's Romance..) då deodoranten svikit mig. En del kan tycka att detta är helt fel, men skrattar mest som skrattar sist, som jag skulle sagt. I och med mitt fräscha yttre kommer en brandman som räddat mig när vi väl nödlandat att falla för mig totalt. Giftemål, villa och en strippshow upplagt på ett guldfat framför dig. Just det, du som skrattade mest skrattar inte så mycket nu, va?
Hejda!
Sexiga brandmän. Personligen väljer jag Speedo-man.
Sista dansen.
What I'm tryin' to say is, you make things better.
Ett steg framåt så litet, men som ändå är så stort.
It will be alright, alright.
Snipp snapp slut!
Sadar. 'Nu ar det over' for att citera min goda van Jonas. Hur det kanns? Jaa, man kan ju lugnt pasta att det ar med blandade kanslor jag lamnar detta liv. Glassarlivet, backpackerlivet. Att aka hem innebar ju faktiskt att masta ta tag i livet. Ta tag i livet - bara lyssna till orden som sakert svider lika mycket i era oron som i mina. Men a andra sidan, nagon gang ska man gora det, sa varfor inte borja nu? Hem och skaffa sig en krage att ta i... Men prastkrage ar ju den enda krage jag gillar?
Jag ar bara sa otroligt tacksam att jag ar tacksam. For det ar jag. 5 manader som forgyllt livet lite extra. Jag satter mig ned pa kna varje natt och tackar Gud (eller min arbetsgivare..) att jag kunnat gora denna resa, som endel bara kan ligga och dromma om. Tacksam. Japp, ett steg narmare ro i sjalen. Somekind of peace. Vi har i alla fall spenderat dessa sista dagar i Bangkok pa helt ratt satt. Forst och framst genom att ta hand om vara jattebabisar, Jonas och Nicke. For det ar det enda smeknamn de fortjanar. Men eftersom jag och Malles moderskanslor ar starka just nu, gjorde det oss ingenting. Ida och Hanna far oss att ma sa bra att man maste nypa sig sjalv for att inse att det ar verklighet. Vi har rovat omkring pa barerna, och vi har shoppat oss redlosa pa ett par kopcenter. Vi har atit glass, och vi har druckit kaffe. Vi har solat och vi har kramats. Och atit hamburgare. Jag alskar allt nu, men jag hatar att masta lamna dom. Igen.
Ni ska fa lite bilder sa ni forstar att livet ar en lek.
Tacktacktacktack for allt. och fyfan for att aka hem!
Gissa fran vem? Ska anvandas friskt pa finhotellet ikvall, skedandes med Ida och Hanna.
Hahahahahahahhahaha.
Barfote-dans en gang och det ar jamt. Det fortsatter jag med!
Sist men inte minst; Tack Marlene.
Fagelunge.
Alltid vid min sida, Jenny. Lova mig det?
Att jag klarat mig utan min luft i fem manader ar for mig helt otroligt. Att jag ska masta klara mig utan min luft i ytterligare en manad, ar for mig helt ofattbart. Utan dig finns inte jag. Kom hem till mig. Kom hem.
'Sa lange vi ar bara tillsammans faller allt annat pa plats.'
Lillnos.
Maia kommer snart.
Baby sister, vi ses pa flygplatsen?
Du.
Tack for allt.
the thin-tour.
Hej!
Igar at jag en Stickey Chewey Chock Fantasy!
Smaaalt namn pa en glass.
Imorgon ska jag ata en likadan fast med brownies i!
Det enda som behovs for att overleva.
Ett sockerbegar som steg mig over huvudet gav mig sedan tillatelse att vila efter denna best till glass. Klarade mig i alla fall tva dagar utan chocklad!
