29 maj

Längtan efter vår dotter blev desto större - om det nu är möjligt - när min svärmor visade mig denna gåva. Denna furuvagga som hon nu har putsat upp har vart en del av familjen en mycket lång tid. Marias farfar har snickrat den. Maria har legat i den, och alla fem pojkarna Harald har också sussat gott i den. 

Det är en ära att få lägga vårt barn i den också. Det bildas fjärliar i hela min kropp när jag tänker på att våra gemensamma gener, vårt gemensamma band till familj, min och Alexanders kärlek till varandra - vår dotter också ska få vaggas till sömns i den. 

Vi känner en längtan vi inte trodde existerade. Hur ser du ut? Vem är du lik? Vem är du? Kom nu älskling!
 
 


Kommentarer
Amanda

Men det är ju då nära nu!! :D superfin vagga.

2013-05-29 @ 21:23:55
Amanda

Men det är ju så nära nu!! :D superfin vagga.

2013-05-29 @ 21:24:23
Farmor

Ännu bättre färdigställd.

2013-06-04 @ 18:50:45


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Maia Nyström -

En rak vänsterkrok från höger

RSS 2.0