22 maj
Jag lyssnar i skrivande stund på en riktig gobit från Warrant som ligger mig varm om hjärtat med många minnen från förr. Heaven heter den, och jag blir som rockstjärna på nytt. Dagdrömmandet om att jag med våfflat hår står på en scen i zebratights kommer nog aldrig att dö. Däremot kommer jag dö innan det blir en verklighet. Tur det finns liv efter döden också. I alla fall. Den numer döde Jani Lane sjunger med sin vackraste stämma; "Heaven isn't too far away. Closer to it every day..."
Precis så vill jag också förklara vår långhelg i Falkenberg där Alexanders faster bor. Alex har inte varit där på 20 år, och jag på den tiden visste inte att något annat ställe överhuvudtaget existerade än Burträsk. På riktigt. För en gång skull känner jag att vi verkligen tagit till vara på dagarnas alla timmar. Vi har cyklat omkring för att se områden, gått promenader, åkt cab (nedcabbat, viktigt.) för att glo med brutal avundsjuka på alla fina hus. Inte minst har vi stått och bara blickat ut över havet och fascinerats av dess vyer. Vyerna över havet var bra vackert, men kanske inte lika vackert som när Alex och pappa Anders slängde (?) sig upp på en häst och sedan försökte följa med i rytmen med höfterna.
Nu tror jag bilderna får tala. Varmt rekommenderat att semestra i Falkenberg. Havet i all ära. Men glassen..!
Nu tror jag bilderna får tala. Varmt rekommenderat att semestra i Falkenberg. Havet i all ära. Men glassen..!
Kommentarer
Trackback
