21 mars
Phu.. dagarna går, och bloggen har förblivit tom. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på? Alldeles för långa arbetspass som efter hemkomsten fått mig att krascha - långsamt - i soffan? Jag kan också skylla på knappt några arbetspass alls (nattvecka). Båda tenderar tyvärr att få mig lite ur balans, för även om jag ibland mer än ofta behöver stanna upp och bara ta det lugnt, så drabbas jag av smått panik när jag väl tar det lugnt. En panik över att jag ska vara hemma i över ett år alldeles strax. Men det kanske är som så många mammor säger; du hinner inte ens blinka, tiden är över på ett kick.
Som så många kanske förstår: rädslan över att gå hem på mammaledighet är nog det faktum att jag inte är hemma hemma. Jag tror att alla vill vara några minuter ifrån sina bästa vänner, sin mamma och pappa, sin egen hemmiljö osv. Jag tror dock att det kommer gå väldigt bra. Jag och Alexander insåg igår kväll att vi faktiskt är och kommer bli en egen familj nu. För det är precis så det är. När jag känner mig otrygg eller behöver någon så finns det bara en person som tilltalar - Alexander. Just den känslan som man hade till sin mamma när man var liten.
Oj vad seriöst och nedstämt allt blev. Nu måste jag kompensera med glada bilder. Jag hittade nyss bilderna från min svärsfars överraskningsfest från i somras och fann mig själv le när jag tittade igenom dem. Det är ju bra betyg! Det var inte den varmaste sommaren riktigt. Men det var en varm och kärleksfull kväll med många familjemedlemmar inblandade. Ni hittar bilder på min svärfar Anders och hans sambo Lena. Lenas barn, och hennes lilla barnbarn Loke. Bröderna Harald minus en som saknas, och Anders syskon som kom för att överraska från Sveriges södra del.. ;)
Som så många kanske förstår: rädslan över att gå hem på mammaledighet är nog det faktum att jag inte är hemma hemma. Jag tror att alla vill vara några minuter ifrån sina bästa vänner, sin mamma och pappa, sin egen hemmiljö osv. Jag tror dock att det kommer gå väldigt bra. Jag och Alexander insåg igår kväll att vi faktiskt är och kommer bli en egen familj nu. För det är precis så det är. När jag känner mig otrygg eller behöver någon så finns det bara en person som tilltalar - Alexander. Just den känslan som man hade till sin mamma när man var liten.
Oj vad seriöst och nedstämt allt blev. Nu måste jag kompensera med glada bilder. Jag hittade nyss bilderna från min svärsfars överraskningsfest från i somras och fann mig själv le när jag tittade igenom dem. Det är ju bra betyg! Det var inte den varmaste sommaren riktigt. Men det var en varm och kärleksfull kväll med många familjemedlemmar inblandade. Ni hittar bilder på min svärfar Anders och hans sambo Lena. Lenas barn, och hennes lilla barnbarn Loke. Bröderna Harald minus en som saknas, och Anders syskon som kom för att överraska från Sveriges södra del.. ;)
Kommentarer
Trackback
