4 april
Jag tror att det är kul och påhittigt.
Men jag misstänker att det inte är det i andras ögon.
Jag misstänker att det är ett tecken på rastlöshet som inte ens infunnit sig ännu. Ett tecken på att jag i allra största mån ska försöka få tiden att gå utan problem då jag går hem på gravidpenning i slutet av april. Kalla det sjukt, kalla det bra framförhållning.
På skrivbordet på min dator finns där nämligen ett sparat dokument som jag valt att kalla: "Hemmatid". Där fyller jag då och då i uppgifter som jag ska försöka ta mig an om ca en månad. Den allra mest bisarra uppgiften har jag skrivit ned på följande sätt: "Lära mig att sy??!!" Detta är kanske inte så bisarrt för er som inte känner mig helt, och inte heller har fått erfara skolgången och syslöjd med mig.
Jag var alltså den som varje lektion fick sitta och sprätta (OAVSETT OM LÄRAREN BETT MIG SY PÅ PLATSEN JAG SEDAN FICK SPRÄTTA UPP!!!!) Jag var också den tjejen som sydde på ett linne i två terminer, som i slutändan slutade med att det likande en ridväst. Mina vänner var inte långsamma på att också bekänna detta för mig. Skratta mig i nyllet, skratta åt mitt svarta linne. Ridväst.
Ingenting är omöjligt. Är det inte så den där Svanen säger?
Ingenting är omöjligt. Är det inte så den där Svanen säger?
Kommentarer
Trackback
