10 april
Jag undrar om det bara är jag som har den där förmågan. Den där förmågan att blunda för saker och ting jag inte tycker är roligt. En förmåga som kan komma att kosta mig dyrt. Jag vet nämligen inte hur många gånger Alex påmint mig att fylla på oljan i bilen jag kör. Jag har enbart besvarat honom genom att vara tyst, eller genom att säga; "ääääääääääääääääääääääääh".... Av någon outgrundig anledning verkar jag ha trott att oljan ska komma dit av sig själv (eftersom en oljefalska har ben och lever...?) eller att det inte borde vara så farligt att köra på tom oljetank ett tag. En ett-åring förstår att det inte går.
Det straffar sig, säger ni. Jag är helt enig, säger jag. Jag var igår kväll påväg till Falun för att jobba natt, och samtidigt titta på barnvagn som jag hittat på blocket. En doft i bilen mötte min näsa efter motorvägen, och visst slog det mig; "tänk ooom..." Men även där slog jag bort tanken med ett "näääää". Sekunden efter började varningslampan för oljan att lysa. Trots detta fortsatte jag köra, fortfarande i tron att några mil till inte borde skada. Men jag antog att förnuftet slog mig blodig, och det fick mig därför att ringa min far. Min far gav mig rådet: "STANNA OMGÅENDE OCH FYLLA PÅ! MOTORN KAN JU SKÄRA!". Ordet omgående tog jag på största allvar och parkerade på väggrenen med endast en blinkers som varning för resten av trafiken. Efter detta fanns bara ett problem; hur fan får man överhuvudtaget upp huven på biljäveln? Nästa samtal gick till bilens förra ägare; Alex bror som fick vägleda mig genom knapparna.
Där stod jag, rädd för döden likt en svajande flaggstång när timmerbilarna passerade, och det tog mig 2 minuter att fylla på oljan. Allt grönt och ingen skada skedd. Varför är man så förbannat bra på skjuta saker framför sig?
Där stod jag, rädd för döden likt en svajande flaggstång när timmerbilarna passerade, och det tog mig 2 minuter att fylla på oljan. Allt grönt och ingen skada skedd. Varför är man så förbannat bra på skjuta saker framför sig?
Kommentarer
Trackback
