hung over.com

Äntligen har jag landat där jag hör hemma - i soffan. Från denna plats har jag aldrig tänkt röra mig då kroppen motarbetar mig just nu. Som om man inte blivit nog straffad!

Jenny har i alla fall varit här i helgen, och det finns ingen som gör mig så glad som henne. Äntligen fick jag mig ett välbehövligt besök då Alex spenderade helgen i Sälen. Vi packade Michaelas bil igår för att åka till hufvudstaden och försöka oss på livet på Stureplan. När två norrlänningar av värsta slaget är på samma ställe kan det bara sluta på ett sätt - brakfest. Vilket också fick sina konsevenser givetvis. Utan att ens försöka ljuga för min mor och alla andra mammor där ute (Anne och Brittan..) har jag nog aldrig någonsin varit så bakis som idag. "Snövitsblek" blev en innebörd och jag började intala mig själv att jag drabbats av en brutal magsjuka. Nu börjar jag återfå min vanliga färg. Nu är jag bara vanligt likblek. Kvällen på Stureplan blev i alla fall så lyckad, och jag är glad att Jenny fick se mitt liv och underbara vänner här.

Jenny satte även några 08:or på plats inatt, och det har jag skrattat åt från det jag vaknade imorse.

Ett gäng idioter kommer fram och provocerar fel tjejer och säger efter en stund;
"vill du smaka en stockholmsballe!?!"
Jenny försöka ignorera men säger tillslut;
"åh fyfan, det är det äckligaste jag hört."
Coolingen fortsätter;
"äääh, du skulle inte ens få plats med den i munnen!"
Diskussionsmästaren avslutar på bästa sätt;
"du, om jag skulle ta den skulle du få kusar på kuken för den skulle få plats i SNOKEN!!" samtidigt som hon stoppar fingret i näsan och gör ett 'knorrande' ljud.
Killen blir så förbannad att han med mördarblick rusar därifrån.

Nu väntar jag IVRIGT på att få hem min älskade och få vila lite i hans armar innan jag bestämmer mig för att aldrig någonsin dricka igen. Godnatt!

Before the worst.



Lovely.

you got a fast car.

Håhåjaja, höjden av okunskap den finns faktiskt bara 66mil från Burträsk - nämligen i Hedemora. Allt för länge har jag och Alexander pluggat till gruvingenjörer då vi förberett oss på det värsta. Kamremsbyte på bilen. Pengar som vi inte har skulle vi vara tvugna att lägga på en bil som knappt åker framåt idag, och pengar till en eventuell resa skulle vi bara glömma. Så ringer Alex till någon bilfirma i förrgår och får svaret: "Kamrem? Din bil har ingen kamrem?" Hahahha, VIPS så var problemet borta, och istället satte han in pengarna som var tänkt till bilen på fonder. SMART DRAG! ... Så länge det går uppåt och inte nedåt som i dagsläget...

Sedan har vi båda börjat känna oss bra förföljda. Ingen kan någonsin förstå vilken syn gamlingarna i huset fortfarande har kvar. Vi är iakttagna konstant, både på gott och ont. Tandlösa sötnosen spionerade på Alexander i tisdags då han kom från träningen vid 22.00 och glömt nyckeln.. Medan han trodde loppet var kört öppnar hon dörren och släpper gladeligen in honom. "JAG SÅG DIG STÅ DÄR..." Och så nyss hände samma sak mig. Efter många svettdroppar senare gav jag upp att försöka sätta i motorvärmaren eftersom det var fryst. Så kommer jag i trappuppgången och möts av tant granne. "JAG SÅG DIG STÅÅ DÄR, och tänkte att du får ju använda min motorvärmare.. det såg så besvärligt ut!"..

Så kanske det bara är på gott att grannarna ser oss då vi själva inte har alla hästar i hagen.. Jenny sitter bredvid mig om ca 15 minuter, och ingen är gladare än jag. Som ett barn på julafton som sagt.
Livet är bra! :)




Shout it out loud

En sak står nu helt klart från och med i natt: den dagen jag känner för att ta självmord är det bara att se Paranomal Activity kl 00.00 igen. Erik kom sent igår efter jobbet för att göra jag och Alexander sällskap i soffan. Om det var ett misstag kan jag idag inte svara på eftersom jag fortfarande sitter med kalla kårar efter ryggraden och hakan i backen. Apatiskt paralyserat barn har nu fått en innebörd.

Jag kommer inte ihåg när jag blev så rädd senast? Kan det ha varit till White noise? Ja, hur som helst. Det är i alla fall konstaterat att om det kommer en dag då jag ser oförklarliga ting, kommer jag hoppa ner i kistan som jag börjat bygga på nu. Men till allas förvåning har jag grävt ett underjordiskt rum, så folk kommer att stå och gråta på min begravning helt i onödan då jag egentligen står i puben och spelar biljard med en cigg i munnen. Alexander sa sig vara vid min sida då rädslan var som störst inatt, men till allas stora förvåning (......................) somnade han på två röda, så där låg man. Stenförklarad.

För att släppa det värsta som kunde ha hänt, kan vi ägna tanken till något mer underhållande. T ex. att Salle Storballe, vår polska chef på Island, har hittat mig på Facebook. Tänk vad denna webbsida kan föra människor närmare. Jag önskar jag kunde förklara allt komiskt med honom, men eftersom det inte finns något som är roligt med denna stoneface-man lämnar vi allt osagt!

Folk från Skellefteå går inte längre till Max efter krogen..



Nackdelen med att vara kvinna är att utfyllningspartiet blir så.. ihågligt.




Jadu Emelie, alla pengar till inträdet var totalt förgäves. Hahah.

tjollahopp

Kanske det roligaste på länge. Kanske är jag hundra år sen,
men hundra år av skratt har jag i alla fall fått.





con gratz!

Ooj, så har det varit min födelsedag. Tänk att åren rusar på så fort? Jag minns förra årets födelsedag som om det vore.. för ett år sedan. Jag och Marlenes resa hade precis börjat och hela Hard rock café i Surfers paradise, Australien stod upp och sjöng.

Årets födelsedag började lika bra då Alexander kom in med massa levande ljus och tog ton kl 07.00. Ingen blev lyckligare än jag då han kröp ner under täcket med mig och tittade på när jag ivrigt slet upp paketen. Jag blev påmind likt varje dag hur mycket jag älskar honom. (naaaaaaaaaaaaaaaaw..)

Senare på morgonen blev det nästan en hard rock café-upplevelse, enda skillnaden var att människorna omkring mig var nyktra. Och 7 år gamla! Vilken härlig känsla.

På aftonen blev det bara bättre då familjen Harald kom på besök och fick smaka på hur litet kök vi har. Det bjöds på hemmagjord thaimat och avslutades med en sjuhelvets marängswiss (?). Jag trodde mig vara den enda på jorden som hade ett sockerberoende som nådde taket, men lillebror Haralds nivå sträcker sig tydligen ända upp till rymden. Sjuk.

Nedan sammanfattar jag gåvorna!

Efterlängtad parfym, Lanômes Magnifique
Platt/locktång.
Underställ
Sockar (viktigt: mönstrade)
Presentkort på caféet i Hedemora
Slickepott
grytlapp
badrumsmatta
Västerbottensost + chokladpraliner + triss
sist OCH minst; en tamagotchi. Lagom till mitt utvecklingsstadie!

Surfers Paradise







Åsså han med, såklart :*

famous for a day.

Att världen är bra rolig ibland, det bekräftas ju bara gång på gång. Fick mig ett riktigt skratt igår. Lördagen i Göteborg för en månad sedan som vi spenderade med lite randomfolk kom att bli mer intressant än vi kunde ana. Träffade lite nytt folk och hade trevlig. Igår lite chockande ser jag på Johan Falk-filmen, och där dyker ju snubben från festen upp. Mycket underhållande!

Amanda!!! Ditt hår har rört en liten kändis!!!!



och som sagt, världen är SJUK. Kanske sjukt liten. På Hard rock café i Göteborg möter jag i entrén min dykmästare från Thailand. Glädjen var total, och det var jag tvungen att ringa till Marlene för att tala om kl 03.00.

"HEJ!!! VAD GÖR DU!?!?!?!"
"...........jaaaaaaaaaaa.... sooover....?..."



Våran helg har förövrigt bestått av följande: Salveri för vita personer. Men så har även en massa saker äntligen blivit färdiga i lägenheten, och visst känns de bra efteråt. Trots att jag står som en snorunge, gnäller, stampar i golvet och bara vill få sakerna klara, har Alex som vanligt ett strålande humör och får stå ut med mig. Tur för mig, synd för han.



home sweet home.

På Maja Widmarks begäran sedan 4 månader tillbaka lägger jag nu ut lite bilder på lägenheten för de mest nyfikna. I försvar fattas det självklart fortfarande lite små detaljer som saker på fönsterbrädorna, lite spottar osv. Men ni får helt enkelt ta det för vad det är. En riktigt fräsch tvåa i centrala Hedemora för 1800kr/månaden. Jo, det går ganska bra att betala 900kr var varje månad! Till och med en fattigjon som jag har råd. Ibland.

Hall.



En slags hall, kalla det korridor om ni vill ;)



En fräsch toalett, trots den minimala storleken.





Kärleksnästet!



Salongen, där man spenderar en del tid.. tur det är jävligt bekvämt.





Så kom även mina krakelerade sandöken-torra ben med. Sexy bitch!



Ett mysigt litet kök som fungerar till allt.



Och till sist en liten balkong med utsikt över.. parkeringen..




Oj.. kändes nästan som jag försökte sälja min egen lägenhet. Man kanske skulle ta och plugga till mäklare ändå? Går det inte sälja med ord funkar det ju alltid med natura. Funkar inte ens det borde man ta sig en funderare, eller eventuellt köpa ett gymkort - 20 år framåt.

you try!

Livets nya trend.

Trött och energifattig? Brun och färglös? Känns det nästan som att slutet är nära nu efter jul? Pröva då att klippa den döda blomman till färg och form, så ska du se att alla bekymmer är borta, och du kan till och med lura svärmor att du kan ta hand om växter i huset.

SÅ GÖR MAN!




och psssst... 250kr är början på en miljon! (synd bara att vi ligger minus en miljon med tanke på hur många lotter vi köper..)



my winter

Igår morse hade det tydligen stått -33 grader här i Hedemora. Det är nästa som att vara tillbaka till unga dar i Burträsk då temperaturen nådde -40, och alla var tvungen att vara hemma från skolan. Man var väl som förväntat inte allt för bitter över det. Men kroppen har minsann efter några år på resande fot både i stekheta och mindre kalla länder inte riktigt vant sig tillbaka till kyla igen. Men igår fick jag med mig mannen på en liten promenad. Men den blev inte lång då han i panik ringde storebror för att hämta oss. Även det var vi inte bittra över, desto snabbare skulle vi få mat. För korvstroganoff stod på schemat hos pappa Harald.

Efter maten blev det paltkoma-läge men med lite tvång fick jag ut Alex igen. Hem, alltså. Soffläge och lite vila sen var jag redo för att åka till Michaela där även Carro och Emilia var. Ruskigt mysigt. Jag var rädd för att det skulle storbjudas på gofika, men eftersom Michaela också verkar ha newlife stod det fruktsallad på bordet. Och jävlar så gott det var.

Kvällen avslutade jag med Alexander i en biostol i Borlänge. Sherlock Holmes skulle bli den mest självförtroende-förstörande filmen då jag efteråt insåg att jag inte har mer än ett ihåligt tomrum innanför skallbenet. Kan man vara så genialisk som denne man, eller kan man vara så IQ-befriad som denna Burträskare?

Bildbeviset.



Alex skulle fånga frosten på mina ögonfransar, istället fångade han en vindögd randombrud!



Min bäste vän.

more.

Var bara tvungen att stjäla lite bilder från Idas blogg, och även visa lite till från eget bruk! Det är lite till från Norge som är värt att visa folket!

Alex i sitt esse, detta brukar våra kvällar gå ut på - omöjlig stretching. Ni ser varför.

 


Ida åker i backen efter att hon muckat. Förgäves.


 

But that will pay off. Erik visade att han kunde också!



En liten promenad till nybyggda Operahuset som jag själv aldrig besökt.



Puss på dig, älskling!



Erik Enstöring.



50 bath på Aker brygge!



MUMS!
 



Back to basic.

Men hej, är ni här? Skulle inte förvåna om ni gett upp hoppet att jag någonsin skulle skriva igen.

Jag bloggar nästan för ofta. Det är den 5 januari, och jag inser att jag är tillbaka till verkligheten. Till verkligheten och till Hedemora. December månad har verkligen varit helt underbar, och energin är snart i topp igen. Det enda som känts tungt under mitt obetalda jullov är det faktum att jag inte vet om jag får komma tillbaka till skolan. Därför har det varit mer tungt belastade suckningar på kvällarna istället för att njuta till fullo av ledigheten. Men rackarns så bra vi haft det. Min första jul-och nyårsafton tillsammans med mannen i mitt liv. Det är svårt att slå. Sedan kan man inte heller sopa under mattan att man har världens bästa kompisar och familj. Ja, det är mycket man börjat uppskatta på senare år.

Nyårshelgen spenderade jag, Alex och Erik i Oslo tillsammans med goda vänner. Tyvärr vet jag inte om jag kunde skryta och visa så mycket av min andra hemstad, då kylan trängde in i både ben och märg. Det får bli vårens bestyr. Men det var riktigt roligt att få visa vart jag haft bland de bästa stunderna i mitt liv, och träffa alla därifrån igen. Nyårsafton

Likt 90% av befolkningen har nu jag och Alexander startat ett nytt liv. Det var nästan som om Anna Skipper vart i vårt kylskåp och kastat mat. Men även lämnat kvar lite.. Jag har trots många om och men även bestämt mig för att börja träna i grupp med Michaela. Nja.. prova på i alla fall. Motivationen att stå i gymhallen själv några dagar i veckan har totalt bleknat bort, därför gör jag vad jag måste inför beach 2010!

Fyfan vad krystat inlägg! Jag är inte van än känner jag.. måste komma i form igen. Kakling hos Erik nu. HEJ!





















God fortsättning och jag lovar att bättra mig.

Maia Nyström -

En rak vänsterkrok från höger

RSS 2.0