.. alltså.. jaaa ååårka iiiiint.

För mycket händer och man är inte lika raslös som man brukar vara. Därför får ni vänta en liten stund till :)

Hemma i Burtäsk efter en omtumlande färd från Stockholm. Snökaoset var bara ett faktum, och även den eviga väntan. Lyckliga jag som då hade en bok med mig som jag inte kunde slita mig från. Tyvärr dras jag till filmer och böcker där sorgen blir total, och man själv känner att hjärtat nästan slutar pumpa. "En av de ärligaste och sorligaste böckerna som någonsin skrivits" står det på framsidan av En sorts kärlek. Men ACK så bra. På flygplatsen möttes jag bokstavligen upp av hela familjen. En tandlös 6 åring och valpen Benny, ja tack.

Burträsk är sig likt som vanligt, men ändå känner jag så mycket glädje när jag kommer hem till massa snö och julgranar på grannarnas tomtar. Kylan hade även bestämt sig för att besöka oss. Med -30,5 grader fick kroppen en liten chock. Men som det sägs: "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder".

Igår vaknade jag och klev upp för att ligga i soffan med tända julstakar och läsa min bok. Det kallar jag känsla.
Sedan tog vi fram sparken för att sparka ned på byn och inhandla lite mat. Sedan kom Jenny, min luft och stora kärlek, för att beskåda vårt julbak vi åstadkommit. Med henne bredvid mig ända fram mot kvällen kände jag total glädje.

Imorse vaknade jag till tecknad tv, där meningen var att en 2 åring skulle utvecklas.  På tvn visar sig en badtunna med lite vatten, och samtidigt hör jag något som lever om i köket. Frågar då mamma "vad gör han? (pappa)" och mamma svarar som en fnittrande tonåring: "hihi, jaaaa, vem ska han bada egentligen!?" och syftar på den tecknade serien. Med det skrattet på morgonen kan det inte börja annat än bra. Någon minut senare stiger pappa in med en likande kondom på huvudet. Det visar sig vara en hundraårig tomteluva som satt alldeles för tight. Men när han på en bricka kom in med frukost på sängen fick han gott och väl likna en liten röd kondom, för sötare för du leta efter.

Ikväll är det fest med Jenny och hela Skellefteå. Jag ser så fram emot denna kväll att det skjuts raketer just nu. Den som överlever få se hur den slutar. PUSS!








MammaB, du måste visas för hela världen. Du är en liten kändis!

Livet är bra orättvis ibland. Det kan vi alla beräfta. Speciellt när man faktiskt inte gör något fel, eller inte hade det i åtanke heller. I helgen har nämligen jag och Amanda blivit orättvist behandlade så det stod härliga till. HÄRLIGA.

Helgen har varit helt perfekt i Göteborg. Fint sällskap (trots det nattliga NEJNEJNEJNEJNEJ-skriket. Äntligen har vi fått bekräftat att inte bara jag lever rövare på natten..) bra shopping och fantastisk mat stod på schemat. Julshopping i Göteborg är för övrigt nästa gång inte ett val denna tidpunkt. Man skulle kunna tro att vi levde i ett myrsamhälle där "den som går ut med armbågarna mest-vinner" var ett motto alla följde. Vi blev i alla fall klara och julstenen från hjärtat har nu släppt. Vi är nöjda allihopa!

Vi åkte i alla fall på en liten bot på endast 1200 kr var pga en man vars humör vaknade på fel sida av sängen just den morgonen. Trots att han visste att vi just skulle stämpla vårt kort och att vi bara åkt en station utan att stämpla gav han oss den sämsta julklapp någon kan få. "Synd, ni ska stämpla på första station. Ni har tre veckor på er att överklaga i så fall.." Tyvärr var detta en omöjlighet, eftersom vi var påväg till flygbussen var våra kroppar fyllda av väskor och påsar, därför hade vi inte heller kortet nära till hands. Han var det ondaste människa jag någonsin träffat, vilket han också fick höra. Avslutade även vårt samtal med: "Ha en god jävla jul!!".

Men igår fick jag ett glädjande samtal av Amanda, där våran överklagan gått igenom utan problem. Vi slipper alltså den tunna boten på 1200 kr och vi vann mot fulfejset! KÄNNS BRA!

Nu måste jag marknadsföra min egen syster, och jag behöver Er hjälp. Ja, nu blir det en hejdundrans massa skämt om att hon skulle sälja sig själv för 50 bath, men så är inte fallet idag i alla fall.

Lille Benny är i behov av att få en extra husse/matte som hjälper Linn och Tommy när de går skola och jobbar. Är du personen som kan komma och förgylla deras dag?

Klicka på denna fantastiskt roliga länk som bara en syster till mig kan komma med, och hör gärna av er om ni känner för att sträcka fram en extra hand! Tack på förhand.

http://www.blocket.se/vasterbotten/Jag_vill_ha_HUNDVAKT_24958677.htm?ca=2&w=1


Lille HillyBilly Hurricane, Benny!

Backstreet boy. Tre ord: oh-my-god. Backstreet's back, alright. Det är så sant som det är sagt, de är tillbaka med tunnhåriga skallar och lätta ölkaggar, men trots detta satt vi som förstenade allihop. Var det verkligen sant att BSB stod mitt framför oss? Jag visste i alla fall en sak: Vi har hittat rätt. This is where I belong. Alex chockade alla och i alla fall låtsades kunna de flesta låtar. Själv satt texterna like a glove trots att man inte lyssnat på gamla skivor på 10 år. Pierre kom tätt efter. Gamla låtar förde mig tillbaka till gamla minnen, och det är på tillställningar som dessa som skapar fruktansvärda saknader efter vänner som jag önskar vore med mig.

Lördagen kröp sig sakta inpå med mysig julfrukost till levande ljus och levande personer. Sedan kom kvällen jag så sett fram emot. The Hurricane2 var tillbaka på sin plats, och vi har saknat henne. Hon var tillbaka, och rösten försvann i vanlig ordning. Denna gång lyckades jag lämna den i micken till Lips. Tyvärr märkte jag att ju mer klockan tickade, desto mer missade jag varenda ton som skulle sättas. När Alexander blir bättre än mig måste man ta sig en funderare. Eller en till öl! Utgången blev sen, men ack så festlig. Vakterna brukar normalt vara mina bästa vänner, men igår fick vi erfara maktmissbruk på hög nivå. Eller bara Stockholmsidioti? Ilskan brann i mig och det fick han minsann höra. Det skulle varit jag som blev utkastad, inte Elin om vi säger så. Det slutade med att han inte klarade av att föra ett samtal med diskussions-mästaren, och gick därifrån två gånger. Även detta fick han givetvis höra. Efter vi lekte "arga leken" där man tittar på varandra tills den ena viker undan och han förlorade, lade jag ner. Jag vann ju! Blickar kan mörda.

Det tycktes även vara "De uppkäftigas kväll" då trängsel i toalettkön tände stubinen igen. Armbågar ut, dra tillbaka folk där de egentligen stod och irriterade ord var något som utdelades. Självsäker som man är visste jag att om styrka skulle mätas skulle jag stå pall. Insåg sedan själv att jag borde mördas då jag trängde mig före alla andra vid garderoben då hemgång nalkades. Är jag riktigt sann?

TACK CAROLINA OCH PIERRE FÖR EN UNDERBAR HELG!

Maia tar hand om sin megatrötta megabäbis på tåget.

Så där, då hade Agda 86 mitt emot sett mina såkallade tuttar. Hon kommer väl förmodligen att skvallra till hela grannkommunen att jag troligtvis har papper innanför BH:n ute bland folk. Nackdel med att vara inringad av våningshus, gott folk. Skyl er och behåll ert självförtroende, vare sig det är papper eller silikoninlägg som är din bästa vän!

I alla fall, trots att det bara varit två mord utanför vår balkong här I Hedemora är jag inte alls så rädd som jag borde vara. Att ta bilen 150 meter till bankomaten efter 19.00 är inget jag kännes vid eller står för. Dock börjar rädslan sakta men säkert krypa sig inpå vid kvällspromenader som ikväll. När min egen skugga bokstavligt talat får mig att hoppa rätt upp inser jag att jag blivit den räddhare jag inte vill bli. Tacka vet jag bror som kommer som polis till Avesta i Januari. Då blir det väpnat skydd 24/7, 365 dagar om året. Misstaget att jaga mannen som försökte råna mig i Thailand gör jag aldrig om. Insåg lite för sent att det faktiskt var fara för mitt liv. Lika så att räcka finger till en rosenrasande Mohammed mitt i centrala London. Observera - Marlene lika rasande.

Så avslutar jag med världens bästa bild som berättar allt om min vän Morten Lindberg, sambo med Antonia Almqvist i Oslo. Jag vet att du läser. En fnissande 7åring som finner ro i att lura i folk sprit. Det roar även mig när man får se ett bildbevis på det!